Öppet Hus LNU 110213 - Algodoo

En kvinna kommer in i salen tillsammans med sin vuxna dotter och sitt 3-åriga barnbarn.

De slår sig ner framför en av datorerna och tittar frågande på mig, "har du nåt spel för en tre-åring?" Jag blev lite förvånad för det kändes som om de hade fått fel uppfattning av vad jag gjorde där inne i min lilla sal.. men jag hämtade mig snabbt och sa att jag bara hade ett "spel" men att det fungerade alldeles utmärkt för en treåring. Jag visade dem hur de kunde rita en bil och hur vi sedan kunde sätta en motor på den så att den körde iväg. Alla tre satt och jobbade koncentrerat (även om den lille pojken behövde lite hjälp ibland)  och de tyckte det verkade jätteroligt. När de var klara stannade mamman till pojken kvar och frågade om man kunde köpa detta någonstans. Först då nämnde jag att det var ett fysikprogram de hade arbetat med! Det går alldeles utmärkt att ladda hem demoversionen av programmet på www.algodoo.com eller köpa den fullständiga versionen på samma sida. Hon verkade väldigt förvånad över att det som de just jobbat och haft så roligt med hade kopplingar till fysikundervisningen i skolan -"tänk om man hade haft något sånt när man själv gick i skolan..." Här hade alltså ett och samma program underhållit 3 personer från 3 generationer, det är ganska unikt... att det dessutom är ett fysikprogram tycker jag gör saken ännu roligare!

Resten av dagen flöt på bra med många intresserade! Det jag blir mest glad över är att alla verkar lika fascinerade av spelet, barn som vuxna, humanister lika väl som naturvetare... Jag ser stor potential hos Algodoo i just intresseväckande syfte.

Fysik måste inte vara tungt, grått och tråkigt utan kan ju lika gärna vara lätt, färgglatt och roligt!

Clever Board - en lärorik lekstund

För exakt två veckor sedan bestämde jag mig för att lämna den teoretiska planen en stund och testa mina idéer i praktiken. Det gällde att se om drömmen kunde bli verklighet. Bland ett antal fascinerande tekniska prylar valde jag att börja med den imponerande digitala tavlan. Jag har känt till dess existens sedan flera år tillbaka men jag hade aldrig fått uppleva själv allt den kan erbjuda.

För första gången i mitt liv höll jag i den där konstiga pennan. När både datorn och tavlan var på gällde det bara att sätta igång och börja från början. Men vad var början? Osäker på vad jag skulle göra först skrev jag adressen till Google Maps i webbläsaren och skrev sedan "Paris". Voilà! På några sekunder befann jag mig i hjärtat av den franska staden. Jag letade efter Louvren och besökte ett av världens mest kända museum. Det fanns flera bilder som jag kunde bläddra i och titta på; jag kunde zooma in och se detaljerna i arkitekturen; jag kunde gå runt museet och in på de olika gatorna. När jag hade tröttnat på Frankrikes huvudstad förflyttade jag mig till lilla Växjö i Småland. Där gick jag på både kända och okända gator, tittade på olika affärer och hälsade på min gamla gymnasieskola. Vilken upplevelse!

Jag kände mig som ett barn på julafton. Tavlan var inte längre en tavla utan en stor och imponerande leksak full med möjligheter. Efter att ha "lekt" färdigt med Google Maps öppnade jag programmet Lynx för att se hur det fungerade. Där gick det inte lika smidigt för mig. Det tog rätt så lång tid för att bekanta mig med alla verktyg och för att känna till vilka inställningar som ska användas till vad. Ett tag kändes det som ett krig mellan mig och den vita tavlan - den vägrade lyda mig! Men när jag väl hade lärt mig hur programmet fungerade blev det vapenvila och sedan fred. Jag simulerade några lektioner med osynliga elever där jag spelade upp filmer och ljudklipp, skrev och ritade på tavlan.

Med en sådan tavla blir det mycket roligare att undervisa. Visst tar det tid att förbereda en lektion där man använder en digital tavla men det är det värt. Man har flera möjligheter till en varierad undervisning och allt finns på ett och samma ställe. Däremot får man inte glömma tavlans riktiga syfte: att få eleverna att vara mer aktiva på lektionerna. På URs tv-program "I love språk - Ny teknik, ny pedagogik?" (2007) diskuterade man den nya tekniken i språkundervisningen. De pratade om att tavlan ska vara som en leksak i klassrummet där eleverna får vara med och lära sig medan de leker. Men istället för att vara elevernas "leksak" blir den i de flesta fall lärarens och syftet uppnås inte.

Jag har nu testat och sett att mina idéer kan användas på riktigt. Nu ska jag jaga efter frivilliga försökskaniner för att se vad andra tycker om sådana uppgifter.

Gott Nytt År!

Idéer, kommentarer och åsikter är alltid välkomna!